EN HELT NY NATUR

19.10.2024-27.10.2024  c/o Ateljén, Hantverkargatan 33, Gävle

CANA konstförening

Att presentera konstnärerna Eva Österberg, Giulia Cairone och Thomas Hansson sida vid sida är som att befinna sig på skärpunkten i en berättelse mittemellan natur och kultur. Symboler tolkas genom populärkultur, mytologi och nostalgi. Det igenkännbara upphöjs genom omsorgsfull bearbetning. Varje verk är en byggsten i en berättelse. Byggstenarna förs samman, och i relation till varandra byggs berättelsen vidare, förskjuts och förstärks. 

Eva Österberg (f. 1956) är utbildad på Konstfack och är verksam i Gävle.

Evas verk utgår ofta från tillvaratagna föremål från vilka hon skapar nya konstellationer och objekt. Genom att samla in vardagliga, ofta banala föremål, tar hon dem ur sitt ursprungliga sammanhang och laddar dem med nya betydelser. Det textila materialet utgör grunden för hennes arbete; broderi, applikation, screentryck, skulptur, foto, måleri och installation. 

Giulia Cairone (f. 1986) är utbildad på Konstfack och är verksam i Stockholm.

Giulia är intresserad av att utforska objekt som rör sig mellan skulptur och måleri. Hon använder material som rör sig utanför den traditionella duken, där färgerna får mötas i både slumpmässiga och medvetna kompositioner. Ofta är hastigt nedtecknade teckningar och ord utgångspunkten för verken, vilka får romantiska titlar för att skapa en kontrast mellan det enkla och upphöjda. 

Thomas Hansson (f. 1984) är utbildad på Umeå konsthögskola och är verksam i Stockholm. 

Thomas måleri tar avstamp i det generiska och vardagliga där han söker efter mening och symbolik i det som inte brukar tillskrivas något innehåll eller värde. Han inspireras av sin arbetarklassbakgrund, vardagens tristess och det folkliga. Målningarnas poppiga färger är som ett yttre skal till det mörker som kan anas under den färgglada ytan. 

/CANA Konstförening

JAG HAR GETT DIG BLOD

1.3.2025 - 9.3.2025 c/o Ateljén, Hantverkargatan 33, Gävle

CANA konstförening

Medverkande  konstnärer är Aski Dahl och Therese Parner.  

Dahl och Parners praktiker möts i en korsväg mellan nuet och dået, det kända samt det  okända och materialiserandet av detta. Vi får en möjlighet att möta något bortanför det vi  ser. Ifrån ett landskap vävt av myter, gamla seder och bruk, kulturhistoria, vidskepelser och  folksägnen uppenbarar sig ting och gestalter. Intentionerna skiljer sig åt, så även  temperamentet men det finns många paralleller mellan de till synes skilda händelserna  som utspelar sig i utställningsrummet. Materialen talar till oss, bjuder, lockar eller kanske  lurar in oss till vad som vid första anblick verkar vara något mjukt och hemma men vid  närmare titt rymmer ett stort allvar och en nypa mörker.  

Aski Dahls praktik utgår från hennes intresse för förhållandet mellan människan och hennes  historiskt förankrade materiella kultur. Hon finner ofta ingångar, ramverk eller  frågeställningar att utgå ifrån i vidskepelsens och mytbildningens gestaltningar, historiska  idélandskap och brukspraktiker. Dahl arbetar främst med skulptur och teckning. I  bearbetningen av materialen, i dess skiftande egenskaper och tillstånd finns en  underliggande möjlighet att få kontakt med det okända och ogripbara. Arbetets tillblivelse  och berättande vilar på så vis både i det konkreta och efemära.  

Therese Parners arbete med skulptur är ett utforskande av det drömska och det  undermedvetna, processen är både lekfull och allvarlig. Parner skapar maskhål där  parallella verkligheter och världar möter vår. Med hjälp av hennes karaktärer utforskar hon  det okända och med deras relaterbara sammelsurium av attribut hämtade ur dåtid, framtid  och populärhistoria. Hon intresserar sig för hur drömmar och kollektiva föreställningar kan  ta form, och fascineras av legender, myter och folklore, särskilt de varelser som skildras i  dessa berättelser.  

Ett dragväsen är skapat av mänskliga händer och trolldom, en bjärna är ett exempel på ett dragväsen. En detaljerad beskrivning av hur en bjära görs finns upptecknad från Frostvikens socken i Jämtland. Kring en boll av katthår eller  kalvhår nystas tre torsdagskvällar i rad ulltråd i nio färger, och den tredje kvällen droppas tre droppar blod ur det  vänstra lillfingret i nystanet. Då bjäran sänds ut för att stjäla mjölk, kastar man den över vänstra axeln och säger:  

”Jag har gett dig blod, fan ska ge dig mod.  

Du ska för mig på jorden springa, jag ska för dig i helvetet brinna”  

/CANA Konstförening